|
|
|
|
|
|
|
|
På Stora torg fanns människorna. De där som satt på en bänk med något ätbart och filosoferade, och de mer jordnära som stod vid något stånd och prutade. Kontrasten var spännande. Gav liksom sinnena en kick.
En vacker kvinna med för stora kläder kom plötsligt framrusande. For förbi Olof och lämnade parfymdoft efter sig. Varför hade hon så bråttom? Var det agorafobin som hade skördat ännu ett offer? Oroligt kuttrande duvor omgrupperade sig snabbt på stenplattorna och återställde därmed den harmoni som kvinnan hade rubbat. Esteten i Olof tackade dem.
På en bänk, i mitten av det hektiska torget, satt en äldre dam och en dyster ung man och idisslade stadsliv. De satt där på varsin sida av träbänken och såg ursvenska ut. Olof stannade upp framför dem, tog ett snabbt beslut och gick sedan upp och ställde sig mitt emellan dem. Rädsla och obehag, rädsla och obehag! Han stod på sittplatsen. Vilket illdåd. Olof led. Damen och ynglingen gav honom några snabba ögonkast men låtsades lydigt som ingenting. Olof öppnade det ena äggpaketet. Tog ett av de präktigaste äggen i sin hand och höjde det upp i skyn. Folk började studera honom nu. Vissa pekade diskret åt hans håll. Iakttog nyfiket. Med ens släppte Olof ägget. Det mötte brutalt stenplattornas hårda yta och äggkroppens bräckliga hölje gav vika med en explosion som följd.
Pjoff! sa Olof med hög och konstaterande stämma.
Sedan fortsatte han i maklig takt med nästa ägg, och nästa och nästa.
Pjoff!
Pjoff!
Pjoff!
Damen på bänken såg förfärat upp på den vett- och etikettsvidrige. Hon reagerade:
Men herregud, vad tar Ni er till, karl? Varför... varför gör Ni sådär?
Jag... jag släpper några ägg här, förstår du. Olof bet ihop och fortsatte att krackelera ägg i sin påfrestande långsamma takt.
Pjoff!
Pjoff!
Pjoff!
Pjoff!
Är du helt jävla dum i huvudet, eller? utbrast ynglingen som nyss suttit så behärskad vid Olofs vänstra sida. Han reste sig hastigt upp och placerade sin kropp i en nödig ställning. Olof ville dö i ett plötsligt slaganfall. Nu.
Neej... nej, jag vill bara... trivas lite här på torget. Få lite frisk luft och så... Pjoff!
Ynglingen flackade runt med blicken. Såg förstörd ut.
Du kan ju inte bara...
Nej, nej! rosslade damen och reste sig upp hon med. Prata inte med honom! Han är säkert farlig. Han kan vara en sådan där... en sådan där... knarkare! Eller... en våldtäktsman! Bevare mig väl! Damen avlägsnade sig med skrämda steg. Såg sig om med jämna mellanrum.
Fan, vilka typer det finns, muttrade ynglingen och försvann åt andra hållet. Kvar på bänken var Olof, stående med sina tre sista ägg. I betydligt snabbare takt än tidigare, pjoffade han upp även dessa. Därefter hoppade han tacksamt ner på den trygga marken och blev åter dussinmänniska. Och därmed accepterad.
Till toppen Tillbaka
|
|
 |
|  |
|
|
|
|
|
