|
|
|
|
|
|
|
|
Den 9 juli 2010 fick jag min spänningsnovell "Upptäckt" publicerad i Kristianstadsbladet. Klicka här om du vill läsa den.
Den 2 juli 2010 figurerade jag och fyra av mina klasskamrater i Kristianstadsbladet. Klicka här om du vill läsa artikeln.
Den 12 januari 2010 - vann Tidningen Citys sexordsnovelltävling, och belönades med publicitet (100112) och en iPod nano. Mitt bidrag löd: "Vänsterhanden vinkar. Högerhanden knycklar ihop visitkortet."
Den 5 januari 2010 blev novellfilmen "Fallen från skyn" (lågbudgetproduktion), i vilken jag har en skymta-förbi-roll som officer, tillgänglig via nätet. Klicka här om du vill se den.
Den 12 augusti 2009 publicerade min mamma sin roman "Vid vägs ände" via Vulkan! Läs mer (och beställ) genom att klicka här.
Jag är antagen till Lunds universitets författarskola, och har bestämt mig för att anta utmaningen! Inleder studierna HT 2009.
Den 15 och 24 juni 2009 var jag statist i samband med inspelningen av "För kärleken", som regisseras av Othman Karim. Medverkar gör bl a Tuva Novotny, Danny Glover, Stefan Sauk och Peter Gardiner. Biopremiär i juli 2010.
Den 23 januari 2009 fick jag en poetisk krönika publicerad i Tidningen City.
Diktsamlingen "Ingen är snabbare än jag" är nu (jan 2009) utgiven och köpbar via Vulkan! Klicka här om du vill läsa mer om boken.
Den 16 december 2008 såg jag till att få en spontant skriven text om poeten Bruno K. Öijers framträdande i Lund den 7 december publicerad via Sourze. Klicka här om du vill ta del av texten.
Den 8-9 september 2008 var jag statist i samband med inspelningen av "Sound of Noise", som regisseras av Ola Simonsson och Johannes Stjärne Nilsson. Filmen har biopremiär någon gång under år 2010.
Klicka här om du vill läsa en diktsvit som handlar om döden. Diktsviten finns med i en antologi med titeln "Vår stund på jorden" (ISBN 91-973388-6-9), som gavs ut av Författarhuset 1999. I februari 2003 hamnade den också på förstasidan hos www.sourze.se.
Nedan följer några hyfsat nyskrivna dikter (2008/2009):
undersökande fingrar
när jag halvsluter mina
blötgäspade ögon
skickar stearinljuset fram sina
kvicka spretiga fingrar
mot mina hornhinnor
för att undersöka
vad jag har sett
hittills i livet
vad jag har upplevt mig till
att vara
i denna stund
jag sitter stilla
låtsas som ingenting
och hoppas på att få
mitt dagsfärska väsen
tecknat i lågans sken
utropstecken
cigaretten utan filter
mellan flickans
djupröda läppar
påminner om
en första rand av träflis
i en vårsjungande lövskog
men för flickan själv
är den ett fullt nödvändigt
utropstecken
med hemlig svärta
fläck i gräset
ormvråken sitter i våt dräkt
på sin stolpe intill vägen
ruvar på sin rovdrift
vilar till sig
fler bärkraftiga vingslag
småfåglarna känner igen
den kompakta orörliga skuggan
som gör fläck i gräset
och letar flyktbanor
i luftrummen utan tak
mellan stammarna
skulle kunna
fem meter
till höger om mig
på den här
nästan tomma krogen
sitter det en kvinna
som har sminkat bort
möjligheten att se
att hon inte har
några skrattrynkor
mellan oss
finns det en kupad
dubbelriktad landgång
på vilken vi så lätt
skulle kunna låta
ord rulla
som munblåsta glaskulor
till varandra
men vi gör det inte
vi bara njuter av
att vi skulle kunna
göra det
frusna fladdermöss
de uppskärrade rösterna
ihopkurade som
frusna fladdermöss
i en megafon
skuggad av årsränder
när några av dem
känner igen sig
i det som är eller sker
vid min nusida
så vingslår de sig
igenom spindelnät
och kastar sig
rakt mot mig
limmar sig
som en kvävande mask
över mitt ansikte
tvingar mig att lyssna
ännu en gång lyda
möte
de finlemmade
lyhörda orden
smyger elegant förbi
de utposterade vakterna
och känner sig fram
med händerna över dörren
i det kylslagna mörkret
de inlåsta gestalterna
hör orden
hör ljudet av dyrkar i låset
och reser sig upp
med ens närda
växer de i storlek
och gör sig omöjliga
i sin trånga förvaring
gångjärnen ger vika
i samma stund som
låskolven byter ställning
och därefter
därefter omfamnar
de behövande varandra
tvinnar
ett pulserande rep tillsammans
Ju längre bort, desto närmare
Ju längre bort från ursprungsmänniskan i dig som du vill komma, desto närmare kommer du henne. Hon är en unik skönhet, och kan blanda karismatisk kraft i din blick. Men när du klädd i skygglappar försöker att långtidsfly rekordsnabbt genom intrycksdjungeln, så tvingar du henne att jämsidesrusa in i en ändlös kamp. Denna kamp förfular snart hennes anletsdrag, och får henne att svettas fram hög puls, låga tankar och grunda andetag i dig. Om du då tablettsväljer och fortsätter långtidsflykten, så slår hon till sist sina desperata lemmar om dig, och frisläpper sin dödströtta tyngd.
Våga vända dig om
Repet med snaran som skaver din hals i nuet är ofta tvinnat i dået. Därför gör du klokt i att stanna upp. Våga vända dig om, gå bakåt. Följa repet till ursprungshärvan. Där, mitt i oskyddszonen, kan du med en sanningsmodig blick få härvan att självupplösas. Snaran att släppa sitt tvångsgrepp, villigt glida ned på marken. Dokumentera terrängen orsakstydlig i lugn och ro sedan, tills du är redo för att framtidsfärdas genom att nutidsvistas.
Ensam istället för själv
Att köpa en tidning för att få leendet från personen i kassan. Att gå på café för att sitta ned i en självklar enhet. Att ringa upp bortvalda vänner för att få tydliga röststeg i hörselgången. Se på tv för att bli sedd av hallåan.
När du gör detta, så är du ensam istället för själv. Ändå är handlingarna sunda. Utgör fixpunkter för en uppbygglig viljeriktning. Och ibland fungerar substitut som uppstickande stenar i ett försurat vatten, som låter dig hoppa fram till ett önskat fastland. Bara medvetenheten är med dig, håller dig under armarna, skrapar bort eventuellt klister under dina fötter.
En trogen supporter
Lusten är oljan som smörjer det kärva drevets kuggar gnisselfria. Lusten är det sprakande blosset i förvaringskistan med för tungt lock. Lusten är säkerhetslinan under klättringen uppför berget med osynlig topp. Lusten är… en trogen supporter som i alla lägen är värd att hittas, hälsas, tilltros.
Var har du din? Din trogna supporter? Just nu? Var?
Varmkramade nycklar
Jag trivs inte här i salongen. Inte ens som tyst smygrebell i svarta poesikläder. De sanna gesterna skavs sönder mot vettet och etiketten. Hörseln tappar spänsten i det entoniga mingelsorlet. Synen kryper ihop och domnar bland alla sterila hälsningshänder. Jag orkar inte längre. Helt enkelt. Befinna mig här. Jag vill ställa tillbaka glaset på brickan och gå ut bakvägen. Jag vill köra hem och leta efter mina leriga tofflor och min slitna Word Gym-tröja. Hälsa på min vän från förr och svära ikapp en stund. Prata trädgårdsdamm och trimsatser en stund. Luta mig mot det grovhugget stabila en stund. Ja, det är det som jag vill nu. Det som jag behöver nu. Och nycklarna ligger varmkramade och redo i handen som har gömt sig i fickan.
Till toppen
|
|
 |
|  |
|
|
|
|
|
